Strul och elände mest

Har en oro som dyker upp från och till - IT-avdelningen där jag jobbar är mer än lovligt otursförföljd! Nästan så man får en känsla av att en förbannelse vilar, och att man är på tur - vi har en kvinna vars man dött nyligen i olycka, en man vars mor dött för några veckor sedan efter långvarig sjukdom och som nu är hemma pga ryggskott, en långtidssjukskriven man som blev dödssjuk av någon komplikation efter en rutinoperation, och nu min chef som insjuknat sedan några dagar + 2 som har semester... vi var bara 4 av 12 på plats häromdagen.

Men annars är jag mest uppgiven på prylar, prylar tar all min tid, alla saker man ska fixa bara hopar sig. Nyinköpt Xbox strular, nu har vi bytt allt utom skivan som var slut och ska komma om några veckor, dammsugaren suger inte och jag ORKAR inte leta fel på den, bilen går ryckigt och jag har ingen aning om var det finns en Mitsubishiverkstad, vad mer, vad mer...? Man måste se till att inte ha något alls förutom kanske en tandborste, men även den måste ju bytas ibland, var tredje månad eller vad det är.

Tänkte prova ett nyupptäckt yogaställe idag, men gissa vad? Just det, jag hann inte, orkade inte. Ska försöka imorgon. Men all yoga jag hittat hittills är VÄLDIGT försiktig, inte alls fysisk, och mig för funkar inte det något bra, jag behöver göra något med kroppen för att det ska hända något i huvudet...

Heminredning och surströmming

Ja det är inte sant, ännu en tur till IKEA och tusenlapparna rinner iväg, någon slags glasfibervävgarderob åt Oskar och bord som man kan ha TV till Xbox på... anledningen till IKEA den här gång en är att vi svenskar i Petten måste ordna roliga svenska aktiviteter under Sveriges halvår som ordförande i EU. På torsdag ska vi bjuda på surströmming i Petten, och till det måste man ju ha tunnbröd. Vilket säljs på IKEA. Tunnbrödet och fixa potatisen blir mina uppgifter, men det känns som en bra deal jämfört med att behöva rensa strömmingen.

Bara det inte regnar på torsdag för det vete sjutton om vi kan gå inomhus.

Jag har äntligen fått min tavla inramad, den som jag köpte av min pappas kusin från USA. Han började en ny karriär som artist efter pensionen och jag tycker hans tavlor är glada. Jag har så mycket mycket väggar här på nedervåningen, behöver mer färg. Därför planerar jag att lacka matbordet i illrött, har någon slags kinesisk idé. OCH imorgon ska jag titta på ett fint hus inne i stan, svindyrt och såvitt jag kan bedöma kan man inte ställa bilen någonstans ens i närheten, men titta kan man väl göra - äntligen takbjälkar och gammal holländsk stil! Men också ca 14000 spänn i månaden.

Apropå spendera pengar så har jag hittat en affär som säljer enbart kristallkronor, hysteriskt vackra kristallkronor. Jag fastnade för en neger i bakelit som står och håller en liten kristallkrona. Kanske nästa månad.

Söndagmorgon

Nu har jag två barn kvar, sambon eller vad termen nu kan vara åkte hem i onsdags. Lugnet är borta, det var över en vecka sedan jag hann springa eller göra yoga, men mycket mycket trevligare... det är svårt att hitta någon balans i det bara. Vara själv är lugnt men tråkigt, med barn blir jag genast stressad pga alla krav och sitter inte still mer än 20 sekunder i taget.

Vi hade totalkrasch på alla servrar i veckan pga stort strömavbrott i delar av Holland, reservkraften tog slut och de stannade i farten. Folk jobbade hela natten men inte jag för det var UNIX-maskiner och det kan jag inget om. Min chef var trött och irriterad och hade skällt ut sin chef, en fridsam finne, på parkeringen att vi bara slet och kämpade och aldrig fick något tack. Jag kände mig mest onyttig där jag satt och filade på det nya Intranätet. Att ha jobbat som projektledare i några år gör en faktiskt rätt hjälplös i alla praktiska sammanhang. Man har en generell aning om hur saker funkar, men det räcker liksom inte för att göra något åt en server som står stilla.

Nu ska det laddas för picknick med föräldraföreningen på skolan, och sedan, för att blidka Oskar som inte vill dit, badhus.

Stranden i blåst

Igår hade vi möte i skolan om Oskar som hatar allt och reagerar med att vägra göra saker. Mrs den Butter var riktigt trampad på tårna och inledde med att prata om beteendestörningar, vilket ju la ribban på en bra nivå - t o m de 2 andra lärarna reagerade... även jag tycker ju människan är jobbig, hon bara rabblar på och lyssnar inte, vad ska jag säga till Oskar? Men torsdagar och fredagar har han annan lärare, mrs Wade, som allting verkar funka bättre med. Idag hade han inte vägrat någonting. Och efter min fråga om jag kunde få skänka skolan en mikrovågsugn så Oskar kan få varm mat verkade de skämmas och skulle kolla om de hade en själva. Detta med att äta en macka på dagen enligt fin holländsk tradition, gärna med chokladströssel på, funkar ju inte riktigt på barn som är vana vid ordentlig lunch. Inte heller på mig, faktiskt.

Går jag för hårt åt Holland här på min blogg? Men tyvärr är min ryggmärgsreaktion på förändringar ofta att bli motvalls och avog... jag måste läsa på lite om holländsk historia. De måste ha haft någon period liknande vårt 60-tal när vi byggde alla de här bostadsområdena där familjerna skulle få det bra enligt standard, Baronbackarna, Varberga etc... dessa ständiga radhusområden är ju uppenbarligen skapade av någon samhällsarkitekt som visste vad som var bra för folk, dock HELT utan ledning av någon Byggnorm-67, här slår dörrar ihop hur som helst och folk ålar sig oberört in på toaletter förbi tvättstället, till synes utan en tanke på att det skulle kunna vara annorstädes. Jag har 55 kvadratmeter vardagsrum/matsal/kök och köket är hopklämt på 2 av dessa kvadratmeter.

Nog galla för ikväll, godnatt.