Kattstölder

Jag är förbannad! Jag är hemma och det är jättemysigt, men av 3 kattungar har vi EN kvar. Först försvann Twoface, och vi hade väl vant oss vid tanken på att han är död, tills vi letade på Blocket idag... och där finns han, han har följt efter någon som gick en promenad i Rynninge och han var ju så söt och nu har de honom och vill inte lämna tillbaka honom. Är folk inte kloka?
Nästa som försvann var urgulliga Mr Black som var borta i någon vecka. Sedan kom en kvinna till huset enligt Dag och sa att hon hade tagit hand om honom men nu förstod att det var vår katt, och skulle komma tillbaka med honom. Det är bara det att det gjorde hon aldrig. Upprepar är folk inte kloka, tar de katter som går omkring ute? Nu har vi letat halva dagen och satt upp lappar i Rynninge. Och mailat kattjuven på Blocket. Men VARFÖR stjäla katter, hela Blocket är ju fullt av katter som letar ägare....?
Huset är förändrat. Dörröppningar är större, golvvärme ligger inlagt, dörrfoder finns på plats. Nästan så man kan se att det faktiskt kommer att bli färdigt någon dag. Kanske inte imorgon, eller nästa vecka, men ändå.
Sverige är fantastiskt vackert. Och stort.
Den holländska trafikpolitiken är ett stort nationellt fiasko. Hur kan man t ex sätta en fyrvägsrondell mitt på en motorväg? En halvtimme tog det bara att forcera knooppunt Joure, köerna blir ju otroliga, men det verkar inte bekomma holländarna, alla är ju jämlika och väntar lika länge... Jante ska ni veta är inget svenskt egentligen, vår variant är betydligt mildare än den holländska. Men bara men tar sig över gränsen till Tyskland så fungerar ju trafiken igen, så sedan gick det bra. Nu är vi hemma tills på söndag, och då åker vi tillbaka med okänt antal kattungar i bilen (just nu 1 st, då).

Hösthelg med Uno

Vi har besök av Sarahs syster Jenni-Lee och hennes partner Anita. Jag trodde vi skulle ses oftare nu när vi är närmare London men det tog alltså ett halvår till första gången... eftersom Jenni-Lee är sydafrikan så är det alltid en massa administration runt hennes besök. Jag var tvungen att åka till rådhuset och få en blankett där jag bjuder in henne och lovar att stå för alla kostnader i samband med besöket. När det stämplats av staden Alkmaar så skickar jag det till Jenni-Lee i London och så kan hon få sitt visum för de 5 dagarnas besök. Det känn konstigt när man har i åtanke att holländarna kom i horder till Sydafrika och la beslag på land, djur, guld utan att fylla i ett enda formulär.
Igår travade de runt i Alkmaar medan vi jobbade. Oskar var på Alleskits (after school care) som han hatar, och jag låter honom ha min mobil så han ska kunna ringa och prata ordentligt med någon på svenska om han känner att han behöver. Och det känner han, han ringde mig 4 gånger på eftermiddagen igår. Jag behöver en plan runt fritids här, skulle behöva alternativ, han tycker inte det är kul... men skolan verkar funka. Och jag hör ju nu att han faktiskt förstår och pratar en hel del engelska. Mina gäster och Oskar spelar Uno och det funkar hur bra som helst.

Nu är det verkligen höst

I lördags var jag ute och lyssnade på musik på en pub här och då skulle vi gå kanske 300 meter - och då började det regna - på ett helt osannolikt vis, från sidan, jättefindroppigt, och med väldig kraft. När vi nådde puben var vi dyngsura. Det var en irländsk pub och folk blev lite fulla efter ett tag och då ville mina rumänska vänner gå, för folk blir otrevliga efter kl 1, sa de. Jag undrar hur de skulle uppleva Strömpis, t ex.

Fritids är katastrof, Oskar gråter. Imorgon får han ha med min mobil så han kan ringa och prata med mig i alla fall om han vill. Skolan är lite bättre, han lär sig engelska otroligt fort, men där har han ju i alla fall den idoga svenskaläraren som ställer upp för honom i vått och torrt, otrolig människa som heter Annelie. I fredags följde han med finska Aron hem och lekte, det var en höjdare.

Här hittar man hemmafruar. Jag och grannen Anca är de enda mammorna i klassen som arbetar, i övrigt är samtliga hemma och lever på mannens feta lön. Det finns parallella universum, och så nära Sverige där man får leta länge för att hitta en hemmafru efter föräldraledigheten, jag känner nog ingen tror jag ... finska Arons mamma berättade glatt (hon är glad, fast hon är hemmafru) att de köpte huset de bor i för hon hade som krav att slippa slå i huvudet i snedväggar när hon bäddade. För det är ju hennes jobb, såklart. (Jag tror inte jag bäddat sedan jag var 9 år. Men det var inte det som var poängen). Tyska Davids mamma frågade 3 gånger "but do you want to work?" med huvudet på sned som en papegoja och klentrogen min. Men ja det vill jag ju faktiskt, fast ibland lite mindre.