I lördags var jag ute och lyssnade på musik på en pub här och då skulle vi gå kanske 300 meter - och då började det regna - på ett helt osannolikt vis, från sidan, jättefindroppigt, och med väldig kraft. När vi nådde puben var vi dyngsura. Det var en irländsk pub och folk blev lite fulla efter ett tag och då ville mina rumänska vänner gå, för folk blir otrevliga efter kl 1, sa de. Jag undrar hur de skulle uppleva Strömpis, t ex.
Fritids är katastrof, Oskar gråter. Imorgon får han ha med min mobil så han kan ringa och prata med mig i alla fall om han vill. Skolan är lite bättre, han lär sig engelska otroligt fort, men där har han ju i alla fall den idoga svenskaläraren som ställer upp för honom i vått och torrt, otrolig människa som heter Annelie. I fredags följde han med finska Aron hem och lekte, det var en höjdare.
Här hittar man hemmafruar. Jag och grannen Anca är de enda mammorna i klassen som arbetar, i övrigt är samtliga hemma och lever på mannens feta lön. Det finns parallella universum, och så nära Sverige där man får leta länge för att hitta en hemmafru efter föräldraledigheten, jag känner nog ingen tror jag ... finska Arons mamma berättade glatt (hon är glad, fast hon är hemmafru) att de köpte huset de bor i för hon hade som krav att slippa slå i huvudet i snedväggar när hon bäddade. För det är ju hennes jobb, såklart. (Jag tror inte jag bäddat sedan jag var 9 år. Men det var inte det som var poängen). Tyska Davids mamma frågade 3 gånger "but do you want to work?" med huvudet på sned som en papegoja och klentrogen min. Men ja det vill jag ju faktiskt, fast ibland lite mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar