Filosofi på lördagsmorgonen

Jag, Oskar och katterna är vakna. Min 14-åriga dotter blev så rädd efter halva "The Others" i torsdags så hon sover i min säng, och det gör hon fortfarande.

Jag känner mig energisk och funderar på att gå ut och springa, vilket jag inte vågat efter ryggskottet. Men om jag gör lite yoga först, så ryggen är mjuk, och bara springer en kort bit, och stannar om det gör ont?? Å andra sidan har jag ju ALDRIG varit förnuftig nog att stanna när jag springer pga "det inte känns bra"... allt enligt logiken "det känns väl ofta inte bra, vad spelar det för roll?" Tyvärr också förklaringen på mycket annat i livet där man förvånat tittar tillbaka och undrar varför man t ex jobbade på FFV i Arboga i så många år när man VET att man hatade i princip varje minut. Ryggskott är ju bara ETT trist symptom på en felaktig livsinställning...

Igår hade vi intervjuer med 2 kandidater igen för att kunna förnya Hugo's kontrakt, han är inhyrd från SERCO och minst 2 kandidater måste det finnas. SERCO hade ingen annan kandidat på lager, så de skickade på oss Steve, som redan är inhyrd hos oss, så det hela var extremt mycket en charad. Men oavsett det fåniga så pratade vi lite annat också, vilket alltid får mig förundrad över hur lite koll min chef har över vad folk gör och vad som pågår. Han VILL inte bli mer inblandad, han har sina områden har är intresserad av och struntar i annat. Alla i vår grupp gör säkert så gott de kan, men helt utan styrning. Inom kommissionen har man en annan syn på chefer än inom svenska IT-företag, chefsegenskaper anses inte nödvändigt (eller så utgår man kallt från att alla har dem, vilket inte är fallet), folk tillsätts inte utifrån kompetens för sin post utan för att de passerat en competition som ger dem tillträde till den nivån och den lönen, och de ser det mer som ett steg i karriären.

Min granne är matematiker, men försöker nu passera en kompetition och få jobb som översättare inom EU, eftersom hennes treårskontrakt med fet lön snart är slut och då har hon inget jobb. Folk har liv som flyttfåglar där de flyttar efter pengarna, några år i ett land och sedan ett annat...och jag är en trist och trygg svensk som litar på svenska staten, inte inser pengars betydelse och planerar att kasta in handduken här för att kunna sitta i trädgården i Rynninge igen. Men, å andra sidan, då kanske det finns hopp att jag stannar när jag springer också, om det nu gör ont...?

Vår på gång??

Nu var det ett tag sen ser jag, men det har inte varit något roligt att skriva... har jobbat i 2 veckor efter jul och det känns som evigheter. Mörkt och snöigt och kallt, ända fram tills igår då det blev mildväder. Holländarna klagar förståss, snö är inte vanligt. En dag före jul stängdes t o m skolan pga snön, ja det var någon decimeter, och vår Head of Unit skickade ut mail att man inte behövde hålla sig till tiderna utan kunde kämpa sig hemåt när man ville denna dag med extremt väder... men jag ser ju att folk inte har vinterdäck, det är såklart skillnad.

Mr Black har varit hos 2 olika veterinärer pga ont, han skrek och kastade sig ned på sidan, det gjorde han kanske 20 gånger per dag och efter 5 dagar smärtstillande och fortfarande likadant så röntgade de. Han har en spricka i ett ben, som tur är inte av, men det är en sena som drar i den lösa benbiten när han hoppar och springer så vi måste försöka hålla honom lugn. Jag tänkte bygga något men det var så krångligt allting, och så låg han rätt stilla i början i alla fall... nu är han bättre och då blir det svårare, försöker ta bort honom från Arnold när de leker och så. Men å andra sidan kan man ju se att det blivit bättre.

Idag var det SOL och jag mutade med barnen på promenad i naturreservatet, det var jätteskönt. Sedan gick vi på fik och satt nedanför backen i Schoorl och tittade när de holländska barnen åker pulka i den backen som finns, som en halv Sörbybacke. Det piggade upp lite i alla fall. Jag tror våren kommer tidigt i Holland, det måste den ju göra, tulpanerna ska ju blomma i april!